En av de största förlusterna i musikvärlden detta år var den brittiska soulsångerskan Amy Winehouse, som avled av alkoholförgiftning 23 juli i år. Hon sällade sig därmed till den makabra ”Klubb27”, alltså de artister som avlidit vid 27 års ålder. Där finns även namnkunniga namn som Brian Jones, Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Kurt Cobain och blueslegenden Robert Johnson.
Att räknas in i Klubb27 innebär vanligen att man är en symbol för den s.k. rock n roll-livsstilen, och även om det är lätt att ordna in någon där i efterhand så var Winehouse en symbol för denna redan under sin livstid. Hon fotograferades bl.a. med sin dåvarande pojkvän i augusti 2007, och det faktum att båda hade blåmärken fick många att misstänka att de hade slagits. Det som fick störst uppmärksamhet i medierna var antagligen hennes drog- och alkoholproblem. Vid ett tillfälle lades hon in på sjukhus efter att ha överdoserat heroin, ecstasy, kokain, ketamin och alkohol. Hon led även av psykiska sjukdomar, bl.a. ätstörningar och manodepressivitet.
Precis som många andra före henne fascinerade Amy Winehouse i stor utsträckning genom alla skandaler med henne i centrum. Med undantag för Britney Spears var hon dock en av de första kvinnor som levde rockmyten, och detta trots att hon inte sysslade med rockmusik. Hon var dessutom våldsam på ett sätt som nästan bara bröderna Gallagher varit före henne. Detta, i kombination med hennes musik, gjorde henne till en ikon – på gott och ont – som kommer att fascinera länge än. Kanske fångade Sveriges Radio fenomenet allra bäst när de läste upp en dikt som satirikern Liv Strömqvist skrivit före Winehouses död.
Det är lite konstigt att en genre som uppfanns av engelsmän som vill vara så anonyma som möjligt håller på att få sin första megastjärna à la Tiesto. Men så är det alltså. Dubstep, som från början var grimens mer allvarliga, i stort sett instrumentala storebror, har fört 23-årige Sonny Moore över nästan hela världen, med sin uppdaterade, housiga och framför allt väldigt partyinriktade dubstep, som inte har särskilt mycket att göra med Burial och liknande artister. Det är dock inte under sitt dopnamn som Moore blivit känd, utan som Skrillex, och han har än så länge tagit världen med storm. Kanske är Skrillex 2010-talets första stora stjärna, och kanske kommer vi att se fler artister av hans typ.
Skrillex verkar också vara den kanske första man någonsin som blir en större stilikon för tjejer än för killar. Ska man tro sajten Girls That Look Like Skrillex strunta i att skaffa kontaktlinser och istället skaffa lite större glasögon. Sedan rakar de av sig håret på ena sidan av huvudet, och färgar det svart. De flesta skaffar också piercings i över- eller underläppen.
Här kan du se hur det såg ut när Skrillex spelade på Arenan i Stockholm tidigare i veckan. Dagens Nyheters Fredrik Strage gav spelningen en femma i betyg, och liknade Skrillex vid en amerikansk regissör som gjorde en actionfilm av en något svår europeisk film. Det är bara att hålla med efter att ha sett klippet.
De flesta subkulturer handlar i någon utsträckning om att ta avstånd från det omgivande samhället. Punkarna ville ha anarki, black metal-fansen dyrkar döden och djävulen, emosarna provocerar genom sin androgynitet och hippies ska vi inte ens prata om. Men så finns det en subkultur som prisar den typ av lyx som man kan hitta i välbärgade villaområden i Sverige och i andra länder. Vi talar om hiphopparna.
För ungefär tio år sedan var det franska lyxmärket Louis Vuitton, känt för bl.a. sina väskor, kanske det mest hiphop som fanns. Idag är det nog snarare det tyska lyxbilsmärket Maybach som visar hur rapparna hyllar lyxkonsumtion. Detta märks också i videorna, framför allt de som regisserats av Hype Williams, där det åtminstone finns en scen inspelad vid en ny pool på en lyxig egendom i Kalifornien eller Florida. Över huvud taget finns det nog ingen grupp som ger intryck av att skämmas så lite över att vara nyrika som rappare.
Visst finns det mycket militant hiphop, band som Non Phixion, Dead Prez och framför allt Public Enemy, som rappar om att göra revolution och starta en ny samhällsordning. Men den främsta källan till dessa bands ilska (förutom att det är en pose som de kans sälja skivor och tjäna pengar på) är att de inte känner sig inkluderade i det amerikanska samhället, behandlade som styvbarn, för att citera Public Enemy. Om de hade gjort det hade de antagligen rappat om att det är jobbigt att vaxa parkettgolvet, eller om stenskott i rutan på bilen.
Att hålla en riktig dunderfest kan kräva en hel del förberedelser från dem som håller i festen, det är en del saker som man som värd måste fixa. Trevliga människor på plats när tiden är inne är givetvis viktigt, och vilka som sedan kommer dit kommer att spela roll. En annan sak som är viktigt är musiken. Att spela upp musiken direkt från den bärbara datorn är ingen idé om man vill att festen ska bli bra på riktigt och en riktig ravefest. Högtalare är vad som kommer att krävas. De är sällan, om ens någonsin som datorns inbyggda högtalare på något sätt kan mäta sig med den ljudbild som kan skapas med riktiga högtalare.
Musiken och att ljudet låter bra är en riktigt bra och grundläggande faktor för att stämningen ska bli bra på festen. Säkraste vägen till att få till ett bra ljud är naturligtvis att se till att man har bra högtalare. Oavsett vad man har tänkt ha för fest vill de flesta kunna dansa eller bara ha en riktigt skön stämning med bra bakgrundsmusik att kunna koppla av till. Extra viktigt blir musiken och ljudet under de större festerna. Är man bara några stycken som är hemma i vardagsrummet ser situationen givetvis annorlunda ut. Men en riktigt bra fest förtjänar ett riktigt bra ljud.
Vi på Indierave har mycket favoritmusik i snabbt tempo. Techno, house, dance, trance, electro och så vidare går nästan alltid hem hos oss, särskilt om musiken passar att dansa rave till. Det behöver förstås inte tilläggas att vi dessutom älskar indie. Men något som kanske också kan nämnas som en väldigt behaglig genre är meditativ musik. Det är underskattat att använda sig av avslappnande musik för att själv kunna varva ned lite, exempelvis efter ett ovanligt intensivt danspass. Så testa meditativ musik om du känner att du behöver någon form av verktyg för att lugna ned dig. I dagens stressade upplevelseindustri till samhälle är det en god idé att då och då ta en paus för att bara vara med sig själv en stund, utan fler intryck än en stilla musik som får en att varva ner. Allra helst skulle man givetvis åka med ett billigt flyg till Indien för att ta del av den här ljuvliga musiken direkt, men med musikspridningens framfart behöver man faktiskt inte ta till såpass drastiska medel. Sätt på lite indisk, meditativ musik istället!
